Burulisår är en av de mest bortglömda men behandlingsbara tropiska sjukdomarna i världen. Sjukdomen orsakas av en bakterie (Mycobacterium ulcerans) som är nära släkt med de bakterier som orsakar tuberkulos och lepra (spetälska) men burulisår har rönt mindre uppmärksamhet än dessa sjukdomar.
Infektionen orsakar utbredda, djupa sårbildningar vanligen på armar eller ben. Om behandling inte sätts in i tid kan sjukdomen orsaka deformering av extremiteter med inskränkt rörligh
et samt vanställande ärrbildningar. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förhindra bestående handikapp.
Buruli är namnet på en by i Uganda där många fall inträffade på 60-talet och som gav upphov till det mest använda namnet på sjukdomen. Sedan 1980 har sjukdomen snabbt spridit sig och diagnostiserats i flera olika delar av världen speciellt i Väst- och Centralafrikanska länder. WHO startade 1998 ”Global Buruli Ulcer Initiative” för att öka kunskapen om sjukdomen, förbättra övervakning och kontroll samt samordna forskningen kring sjukdomen. Sjukdomen finns nu rapporterad från 30 olika länder framförallt i tropiska och subtropiska områden i Afrika, södra Asien, Central- och Sydamerika samt Australien.
Fattiga människor på landsbygden drabbas
Begränsad kunskap om sjukdomen, dess fokala utbredning och det faktum att framförallt fattiga människor på landsbygden drabbas har bidragit till att inte så många fall rapporteras. Burulisår förekommer i anslutning till stillastående eller långsamt flytande vatten och barn som leker vid stränderna är speciellt utsatta. Det finns inte belägg för att sjukdomen smittar från människa till människa men sjukdomen kan sannolikt överföras via insekter. Alla åldrar kan drabbas men framförallt är det barn under 15 år som insjuknar. Till skillnad från tuberkulos finns det inget som talar för att de med hiv/aids lättare drabbas.
Symtom
Sjukdomen startar som en smärtfri svullnad i huden som efter ett par veckor övergår i en sårbildning. Ett gift (mycolactone) från bakterien förstör hud, underliggande fett, muskler och ibland angrips också benvävnad vilket kan leda till förlust av arm eller ben. Infektionen kan sprida sig över en hel extremitet och leda till invalidiserande rörelseinskränkning och kosmetiskt störande ärrbildningar. Eftersom såret inte ger upphov till någon smärta eller feber söker patienterna vård sent. Andra bakterier kan ta sig in i såret och orsaka allmän blodförgiftning eller stelkramp.
Behandling
Det finns ännu inget enkelt, billigt och tillförlitligt test för användning i fält. Diagnosen ställs oftast av erfarna hälsoarbetare med ledning av kliniska symtom. Behovet är stort av ett enkelt snabbtest för att tidigt kunna ställa diagnos eftersom tidigt insatt behandling är avgörande för slutresultatet. Före 2004 var kirurgi den enda behandlig som kunde erbjudas. Numer rekommenderas behandling med två olika tuberkulosmediciner (rifampicin och streptomycin) i 8 veckor till alla former av aktiv sjukdom. Okomplicerade fall kan behandlas i öppen vård. Cirka hälften läker ut helt och risken för återfall kan vara mindre än efter kirurgisk behandling. Den kirurgiska behandlingen består av avlägsnande av död vävnad efterföljt av hudtransplantation samt korrigering av deformiteter. Rehabilitering med sjukgymnastik är också viktig för att förhindra bestående invaliditet.
Sociala, kulturella och ekonomiska aspekter
I utvecklingsländer har sociokulturella föreställningar och vanor betydelse för hur patienter söker vård. Kostnader, sjukdomens stigma och rädsla för kirurgi eller amputation gör att patienterna oftast söker vård för sent. Den långvariga sjukhusvården som ofta krävs är en stor ekonomisk börda liksom den långvarig invaliditet som sjukdomen ofta orsakar. Kostnaderna är förödande för de drabbades hushåll och för ländernas hälsosystem. Tidig diagnos och behandling är därför mycket betydelsefull ur både ekonomisk och mänsklig synpunkt.
Forskning
I februari 2007 publicerades hela Mycobacterium ulcerans arvsmassa vilket är en bra bas för att kunna utveckla enkla diagnostiska test, nya mediciner och vacciner. Genen som producerar gifter mycolactone har identifierats och detta kan vara till hjälp i utvecklandet av behandlingar som blockerar giftet. Forskningsinsatser inriktas också på att klarlägga hur smitta överförs, hur vanlig sjukdomen är och betydelsen av socioekonomiska faktorer. På sikt är förhoppningen att ett säkert och effektivt vaccin ska kunna utvecklas.
Burulisårsprojekt i Kamerun
Läkare Utan Gränser driver sedan 2002 ett projekt i distriktet Akonolinga där fler än 500 personer har behandlats. I samarbete med lokala hälsomyndigheter och skolor försöker vi öka medvetenheten och kunskapen om sjukdomen. De som drabbats av sjukdomen erbjuds sårbehandling, medicinsk och kirurgisk behandling samt sjukgymnastik. Behandlingen pågår ofta i flera månader.